Trollhättan

Trollhättebygdens Släktforskare-Tidningen Nr. 3/2003

I vår enkät om önskemål från medlemmarna har flera önskat sig mera personhistoria. Därför saxar vi ur Trollhättans Tidning 4/11 1913 en artikel av Oscar Malmrot. Den var avsedd att muras in i grunden av rådhuset till framtida Trollhättebors upplysning

TROLLHÄTTAN

Trollhättans historia sträcker sig långt tillbaka i tiden. Platsen nämnes första gången i början av 1200-talet under namnet Eidar (trång passage) med hänsyn till Göta älfs hopknipning vid de stora fallen. Från tiden därförut leva blott sägner. Namnet Trollhättan möter i handlingar först 1413, då ”Trollhetta qwarn” omtalas.

Från denna tid till långt in på 1800-talet blef vattenkraften vid Trollhättan hufvudsakligast använd för drift af kvarnar och sågvärk. Trakten omkring fallen, som under tidernas lopp åtskilligt omskapats, var då belamrad med väldiga brädstaplar och i små stugor på ”stranna” (stranden) bodde de få människor, som då hade sin värksamhet i Trollhättan.

Ett efter dåvarande förhållanden väsentligt tillskott i folkmängden gaf den år 1800 färdigblifna Trollhätte kanal, hvarmed århundradens strävan att få en vattenväg förbi Trollhättefallen ändtligen nådde målet. Under hand försöktes äfven någon industri, såsom en kattstensstamp (1822 till in på 1830-talet), ett mekaniskt bomullsspinneri vid Öjebro qvarn (på 1840-talet), men först med år 1847 fick Trollhättan en bärande industri i Nydqvist & Holms mekaniska värkstad. Från en obetydlig början har denna anläggning utvecklats till en af landets största mekaniska värkstäder, sysselsättande nu vid värket omkring 1.200 personer. Värkstadens specialité är tillverkning av järnvägslokomotiv, turbiner för vattenanläggningar, brobyggnader, värktygsmaskiner och mera sådant.

Af grundläggarne lefver ännu ingeniör Antenor Nydqvist, född 31 jan. 1817, och följer med oförmindskat intresse värkstadens under sonen Herman Nydqvists ledning fortgående utveckling. Vid 65-årsjubileet i fjol af värkstadens tillvaro hade man äfven fullbyggt det 1.000:de lokomotivet. I anledning häraf utgafs då en rikt illustrerad redogörelse för värkstadens historia. Denna minnesskrift nedlägges till eftervärlden under grundstenen till Trollhättans rådhusbyggnad. Värkstadens betydelse för Trollhättans samhälle belyses bäst af att omkring hälften af platsens innebyggare därifrån hämtar sitt uppehälle

Under hand tillkommo ytterligare industrianläggningar, såsom 1856 Önans trämassefabrik (på senare tid inköpt af svenska staten och nedlagd), 1862 Trollhättans oljeslageri, 1864 Trollhättans pappersbruk, 1879 Gullöfors sågblads- och filfabrik (äg. då firman Stridsberg & Björck, nu aktiebolag) m fl. Gullöfors bruk har under fjolåret helt öfverflyttats till västra älfstranden, sedan staten inköpt dess vattenrätt och byggnader å Malgön, öarna midt emot Trollhättans rådhus.

Emellertid hade bergstranden utmed Trollhätte strömmar fått på 1850-talet så stor befolkning att man ansåg sig genom en utbrytning från Gärdhems socken böra bilda en egen kommun. Genom kungl. bref af den 7 aug 1857 blef Trollhättan egen församling med namnet Trollhättan. Skilsmässan blef ändamålsenligare ordnad genom ett kungl bref 1 febr 1861. För år 1860 uppgifves folkmängdssiffran till 1. 871 personer. Den 15 sept 1859 invigdes till provisorisk kyrka en sal i friskolan Prins Oscar af kontraktsprosten teol dr N Vallin. År 1860 påbörjades kyrkans byggande och invigdes det praktfulla, i gotisk stil hållna templet den 14 sept 1862 af biskop dr J A Butsch, samt skänktes af Trollhätte kanalbolag till församlingen. Till kyrkans framtida underhåll donerade därjämte samma kanalbolag 500 kr årligen.

Förste kyrkoherde var Per Magnus Åberg, född 6 dec 1820, tillträdde 1 maj 1860, installerad vid kyrkans invigning och kvarstannande till sin död 17 jan 1896. Hans efterträdare blef Karl Oskar Lundqvist, f 25 april 1850, tillträdde 1 maj 1899, installerad af biskop dr E J Keijser 9 juli sammna år, kvar till sin död 13 nov 1902. Gustaf Teodor Lundblad f 7 sept 1857, tillträdde 1 maj 1904, installerades af biskop Keijser 19 juni s å, frånträdde tjänsten 1 maj 1911 för att tillträda Fredsbergs pastorat, samt August Stenberg, född i Tiveds församling af Skaraborgs län 18 sept 1860, prästvigd 30 juni 1889 i Skara, tjänstgjorde som e o prästman på fem olika ställen i Skara stift tills han 16 jan 1892 på kallelse tillträdde tjänst som brukspredikant i Finspong, Linköpings stift. Af kungl fångvårdsstyrelsen förordnad till slottspastor vid centralfängelset och predikant vid länsfängelset i Malmö tillträdde S denna tjänst 1 nov 1894, utnämndes efter kallelse till kyrkoherde i Bunkeflo och Lillie-Limhamns pastorat i Lunds stift 25 jan 1901, tillträdde 1 maj 1902, och slutligen den 1 okt 1911 vald till kyrkoherde i Trollhättan, tillträdde här 1 nov s å och installerades af biskop dr Hj Danell d 11 febr 1912.

Kyrkoherde Aug Stenström är nuvarande ordförande i Trollhättans stadskommitté, inspektor vid Trollhättans samskola och förste af kongl befallningshafvande förordnade ordföranden i Trollhättans pensionsnämnd.

Sedan 1894 har i Trollhättan varit anställd såsom pastorsadjunkt pastor C A Källner, född 1862. Pastor Källner är v ordf i Trollhättans skolråd, ordförande i Trollhättans fattigvårdsstyrelse, kristendomslärare vid Trollhättans samskola samt predikant vid hospitalet å Restad.

* * *Genom ingripande af Götiska förbundet fick Trollhättan ordnad skola, som öppnades d 12 jan 1818, och vars lärare skulle vara prästman. Skolan fick egen lokal 1826, s k Friskolan Kronprins Oscar. Lärare här voro Carl Magnus Lithner, S G Svebilius (från 1821), Per Gustaf Cederqvist (från 1824), Anders Settergren (från 1827) Anders Laurentz (från 1828) och Per Gustaf Lundblad (från 1844, död i kolera 1857, fader till ofvannämnde kyrkoherde G T Lundblad).
 I och med bildandet af Trollhättan som egen församnling upphäfdes bestämmelsen att läraren skulle vara prästman. Skolan blef en s k lankasterskola med Joh. Engblom som förste lärare. Efter afskedstagandet från läraretjänsten värkade Joh Engblom som kamrer och bokförare vid Trollhättans sparbank. Lefver nu, mer än 80-årig, privatlif.

Emellertid utvecklades platsens skolväsen med snabba steg ju mera folkmängden och krafven på elevernas utbildning ökades. Medan gamle Engblom kunde ha att undervisa på en gång ett par hundra barn anses nu en folkskoleklass ej böra ha mer än 40 och en småskoleklass 30 elever. Trollhättan byggde i tre omgångar Norra skolan 1895, Östra skolan 1908 – och sedan Friskolan jämte prästgården raserats för Trollhätte kraftkanals framdragande – Södra skolan och 1912 Egnahemsskolan, som blef nödvändig sedan norr om Trollhättans planlagda område utvecklat sig en egnahemskoloni på ett par hundra boningshus. Hvardera skolan har åtta lärosalar. Härförutom finnes särskild slöjdlokal för gossar och en dito för flickor. Skolornas sammanlagda taxeringsvärde är 323.000 kr. I skolorna undervisades 1906 i januari 750 barn och 1913 i oktober 1.020, på respektive 23 och 32 afdelningar – i år 14 små- och 18 folkskoleavdelningar. Utom den bokliga undervisningen meddelas undervisning i slöjd för gossar på 15 afdelningar och för flickor i 12 afdelningar, hvartill kommer för flickor i högsta klass undervisning på fem kurser i huslig ekonomi.

Sedan 1908 är anställd särskild skolläkare. Hvarje barn undersökes två gånger under skoltiden, i 1:a klass småskola och andra klass folkskola. Oktoberstämman 1913 anslog medel för barnens tandvård och sedan flera år beredes hvarje skolelev tillgång till varma bad hvar tredje vecka. Ett skolbibliotek är flitigt användt. Skolresebyrå upprättades i fjol.

Vid skolan äro anställda 10 lärare, 22 lärarinnor och 3 öfningslärarinnor. Budgeten för detta år balanserar på 82.000 kr, däraf församlingen kontant bidrager med c:a 56.000 kr. Genom kommunbidrag och genom föreningen Trollhättans barnavänner beredas fattiga skolbarn fri middagsspisning i regel hvarannan dag. F n bespisas 80 barn.

Skolans föreståndare är Oskar Hellner, född 2 juli 1868, utexaminerad från seminariet i Göteborg 1888, efter anställningar i Strömstad och Lidköping år 1906 antagen i Trollhättan, på hvars skolväsende han öfvat ett mycket godt inflytande. Herr H gjorde 1905 med understöd af statsmedel en studieresa i Danmark och har vid skilda tider deltagit i en del fortbildningskurser för folkskollärare, såsom slöjd-, nykterhets-, gymnastikkurser m m. Är v ordförande i Vänekretsens afdelning af Sveriges lärareförening.

Inom Trollhättan uppbär Hellner åtskilliga förtroendeuppdrag, såsom vice ordförande i fattigvårdsstyrelsen, ledamot i styrelsen för Tekniska yrkesskolan, ordförande i ”Trollhättans barnavänner” och i ”Trollhättans tuberkulosfond”, hvilken senare bistår mindre bemedlade lunglidande, ledamot i Trollhättans stadskommitté, pensionsnämnden, epidemistyrelsen mm

* * *Sedan på 1860-talet ny kommunalförordning stadsfästs af statsmakterna ha församlingsärendena förberedts af kommunalnämnden samt kyrko- och skolråd och beslutats å kommunal- och kyrkostämmor. I kyrkostämman är kyrkoherden själfskrifven ordförande. På allra senaste tiden ha församlingarne dock haft att välja vice ordförande. Denna post beklädes i Trollhättan af sparbanksdirektör C Wassberg.

Kommunalstämmoordförande i Trollhättan hafva varit handlanden Johan Pettersson, doktor C F Eriksson, disponenten Leopold Landberg, bruksägaren Ernst Stridsberg, bankdirektören O Fischerström och – ännu fungerande – ingeniören Herman Nydqvist.

Ordförande i kommunalnämnden hafva varit patron C O Holm (hvilken till Trollhättan gjort en större donation), handl. Joh. Olsson, disponenten Leopold Landberg, bankdirektören O Fischerström, fabrikören P Dahlberg och nu Anders Kjelldahl, disponent vid Trollhättans oljeslageri och direktör vid Värmlands enskilda banks afdelningskontor i Trollhättan.
 Under direktör Fischerströms ordförandeskap beslutades nedläggandet af dränering och vattenledning i Trollhättan, ett för stengrunden stort och kostsamt arbete, som kräfde omkring en half million kronor, hvartill staten i egenskap af jordägare tillsköt en knapp fjärdedel.

De senare åren ha hufvudsakligen varit ägnade åt gatuarbeten, genom en särskild styrelse, Trollhättans elektricitets-, gatu- och vattenledningsstyrelse.

Hr Kjelldahl har varit den drivande kraften i skapandet av järnvägen Trollhättan – Nossebro, hvilken nu bygges och blir färdig nästa år. I denna järnväg har Trollhättan tecknat aktier för 200.000 kr.

År 1866 d 8 augusti öppnades Trollhättans telegrafstation (uti kvarteret Svan 4, dåvarande bagare Högvalls hus) för telegrafkorrespondens. Såsom föreståndare förordnades, enligt skrivelse af 6 augusti 1866, e o assistenten mamsell Augusta Sjödahl. År 1876 flyttades stationen till den lokal som fortfarande användes, kv Najaden nr 7, Ågrens hus. Den 15 sept 1882 öppnades första telefonförbindelsen från Trollhättans telegrafstation till Vargöns A B fabrik.

I november 1887 inkopplades första abonnenterna nr 1, 2 och 3 i Trollhättans telefonnät. Detta hade år 1897 vuxit till 32 abonnentledningar med 44 apparater. Interurbansamtalen detta år uppgick till 8.930 afgångna och ankomna, samtalsafgifterna till kr 1.950:50, abonnementsavgifterna till kr 3.367:48. Telegramantalet afgångna och ankomna 5.288 med ett porto af kr 2.278:93. Stationens hela uppbörd kr 7,596:16. T o m detta år sköttes stationen af en telegrafist. I augusti 1897 afgick med pension första stationsföreståndaren fröken Sjödahl och till efterträdare konstituerades telegrafist Sofia Ahlfors.

År 1907 hade telefonnätet ökats till 99 abonnentsafdelningar med 167 apparater. Samtalsperioderna under året voro 40.870, samtalsafgifterna kr 8.791:08, abonnemang-inträdesavgifterna kr 9.072:02, telegram expeditionerna 8.999, telegramportot 3.440:70. Stationens hela uppbörd kr 20.932:18. Personalen: 2 telegrafister, 3 telefonister.

Under femårsperioden 1908 – 1912 har ökningen uppgått till 224 abonnentledningar med 380 apparater, inter-urbansamtalen 69.202 st med 89.554 perioder, samtalsafgifter kr 22.040:89, inträdes- och abonnemangsavgifter kr 23.938:29, telegramexpeditionerna 11.058, telegramportot kr 4.440:10. Stationens hela uppbörd kr 50.384:29. Personalen: kommissarie af 5:te klass Sofia Ahlfors, 1 telegrafist och 6 telefonister. Vid 2:a kvartalets slut 1913 uppgick apparatantalet i nätet till 397 och telefonpersonalen hade ökats till 7 telefonister.

* * * 

August Stenström	August Kjelldahl	Oskar Hellner
Ernst Stridsberg		Johan Engblom

* * *Vid 1860-talets midt voro åtskilliga förhållanden i Trollhättan – liksom i hela landet på den tiden – mindre goda. Folket nedlade en god del av sina knappa medel på rusdrycker och därmed sammanhängande ”nöjen”. Så tillstötte missväxtår och dyr tid. För att för Trollhättans del motarbeta detta onda, bildades på kyrkoherde P M Åbergs initiativ 9 sept 1867 Trollhättans arbetareförening och handelsförening. Föreningen hade till hufvudsaklig uppgift att bereda förädlande samkväm och billiga priser å lifsförnödenheter. På det sedliga tillståndet öfvade föreningen under kyrkoherdens ledning en välgörande invärkan. Handelns värkan förstår man bäst genom siffrorna: förut 40 kr för en tunna råg, i handelsföreningen 28 kr. Köpmännen på platsen voro då få mot nu 1913 kanske alltför många. Redan från början inriktades föreningsmedlemmarnas intresse på sparsamhet. Man bildade ett flertal ”sparkassor”, hvilka senare af kyrkoherde Åberg slutligen sammanslogos till Trollhättans sparbank Från dessa kassor stammade flertalet av de hus, som under senare tid fått alltmer vika för större byggnader.

Som ordförande ha inom arbetareföreningen fungerat: 9 sept 1867 – 1880 kyrkoherde P M Åberg, 1881 – 1887 smeden Leonard Pettersson, 1888 – 1894 smedförman E G Wärme, 1895 – 1896 tunnbindaremästare Janne Olsson, 1897 – 1899 Modellsnickareförman A Th Lundström, 1900 – 1903 järnsvarfvaren Ad. Horss, och från 1905 slaktaren Axel Larsson, hvilken senare inlagt stora förtjänster om föreningen. Larsson är i öfrigt bl a ledamot af skolrådet och styrelsen för Trollhättan – Nossebro järnväg.

Genom ny lag måste 1898 handelsrörelsen skiljas från föreningens öfriga värksamhet. Föreningen kvarstår dock som handelsrörelsens borgenär under firma ”Trollhättans arbetareföreninga handelsförening utan personlig ansvarighet. Omsättningen rör sig om en kvarts million årligen.
 Ordförande inom handelsstyrelsen hafva varit modellsnickareförman A Th Lundström 1898 – 1899, smeden Adrian Möller 1900, värkstadsarbetaren K F Johansson 1901, slaktaren Axel Larsson 1902 – 1903, smeden Adrian Möller 1904 – 1907 och sedan 1908 Emil Rhodin.

Född 4 juni 1875 började Rhodin sin bana som filhuggare å Mekaniska värkstaden och har under hand genom duglighet tillvunnit sig en mängd förtroendeuppdrag. Han är sålunda bl a hamnfogde, ledamot af Trollhättans kommunalnämnd, byggnadsnämnden, renhållningsstyrelsen, sjukhuset Maria Alberts stiftelse, ombud vid vägstämmorna, i rådhuskommittén, i kommittén som skall omordna grunderna för Trollhättans elektriska belysning, ordförande i gatusektionen af elekticitets-, gatu- och vattenledningsstyrelsen, ordf i platsens ”Frisinnade förening” (mellanpartiet till högern eller de konservativa och arbetarpartiet eller socialdemokraterna). I dessa dagar är han antagen till Pensionsstyrelsens inspektionsombud för Älfsborgs norra länsdel.

* * *År 1881 den 26 aug beslöt Trollhättans kommunalstämma att lätta kommunalnämndens arbetsbörda genom inrättandet af en särskild hälsovårdsnämnd. Denna var drifkraften i ordnandet af Trollhättans vatten- och af-loppsfrågor. Innan den stora anläggningen kom till var samhället i det hela hänvisadt till Göta älf och en del brunnar för sitt behof af dricksvatten. Dettas beskaffenhet gaf upphof till upprepade epidemiska sjukdomar. Spillvattnet affördes nödtorftigt genom öppna, ofta illaluktande diken. Genom hälsovårdsnämnden har Trollhättan också fått stadga för bagerier, för mjölkförsäljningen och för matvaruhandeln. Den 26 okt 1910 öppnades ett nytt tidsenligt epidemisjukhus, som kostade kommunen omkring 75.000 kr och redan 1903 ett sjukhus för bröstsjuka, med läge invid nuvarande fattiggården å Stafvered. Genom donation af ingeniören E L Albert å Strömsberg samt tillskott från C O Holms donation, sällskapet N N och kommunbidrag öppnades 1912 stiftelsen Maria Alberts sjukhus, hvars drift bekostas af landstinget. Sedan kraftkanals- och trafikkanalsbyggena kvarstår ännu också ”statens sjukstuga” (Mek. Värkstaden har egen sjukstuga).

Ordförande inom hälsovårdsnämnden var t o m 1889 doktor G A Wijkmark., sedan doktor C Alfr Andersson 1889 – 1892, kronolänsmannen A D Berggren 1893, doktor G A Wijkmark 1894 – 30 juli 1894, ingeniör E Stridsberg till 1895 års utgång, apotekaren C A Leth 1896 – 1902, kamrer M Gillberg 1903 – 6 aug 1903 och från 7 aug 1903 doktor Axel Helleberg.
 Det samlade arbete han nedlagt har fört Trollhättan så långt att enligt förste provinsialläkare Nils Englunds inspektionsberättelse af 1913 Trollhättan i hälsovårdshänseende står framom länets städer. Doktor Helleberg är född 17 juni 1868, examinerad 1897, andre distriktsläkare i Trollhättan 24 mars 1900, ordförande i sjukhemsstyrelsen sedan 19 juni 1907, läkare å Trollhättans fattiggård och sjukhem samt vid statens och Nydqvist & Holms sjukstugor.

* * *Mot den gamla svenska supseden började sedermera domprosten P Wieselgren m fl under förra delen af 1800-talet en energisk kamp, som slutade med s k husbehofsbränningens afskaffande. Därmed var dock icke målet ”ett nyktert folk” vunnet. Arbetet mot rusdryckerna vann ett fastare underlag genom den från Amerika till Sverige öfverförda nykterhetsrörelsen, I O G T eller Independent Order of Good Templar. De första åren av 1880-talet funnos ett par loger af nämnda orden i Trollhättan, logerna Polhem och Ekeblad. Förste medlemmen blef arbetaren vid Trollhättans oljeslageri Johannes Nilsson. Snart nog tog kyrkoherde P M Åberg ledningen äfven inom denna rörelse. I O G T-formen blef snart inte den enda, om den ock allt fortfarande är på platsen den kraftigaste. Vid dess sida värkar Nationalloger (N G T O), blåbandsföreningen (mera på kristlig grund) samt den på modern arbetarerörelse byggdaVerdandiorden. I nykterhetssyftet instämma jämväl de religiösa föreningarna Metodistförsamlingen, Missionsförsamlingen, Baptistförsamlingen och Frälsningsarmén. Af I O G T finnes f n sex loger (Polhem, Ekeblad, Starkodder, Örnen, Magnus Åberg och Mimer), af N G T O tvåloger (Eken och Lagerkransen) samt av Verdandiorden en loge (Verdandisten). Första tidens arbete inriktades på räddande af drinkare. Då detta, så länge rusdryckskällorna allt fortfarande skapade nya drinkare, befanns icke leda fort nog framåt, har arbetet alltmera omlagts på upplysning om rusdrycksbrukets faror och på tilltäppande med lagliga medel af rusdryckskällorna. Trollhättan räknar i detta nu omkring 1.400 organiserade kämpar mot rusdrucksbruket. Deras samfällda uppmarsch ledes av Nykterhetsvännernas Samarbetskommitté, sammansatt af ombud från de skilda föreningarna. Under hand har man också för Trollhättans vidkommande kunnat kringskära rusdryckshandeln i vidsträckt mån och har man därmed också väsentligt omskapat samhällets fysionomi.

Samarbetskommitténs nuvarande ordförande är bruksbokhållaren Axel Hilmér, född 22 febr 1868, son af platsens förste godtemplare, anställd å Gullöfors bruk.

* * *Den mångfaldiga köpenskapen på platsen gav redan 1888 anledning till bildandet av Trollhättans köpmannaförening, hvilken 1 nov firade sitt 25-årsjubileum med ett samkväm å hotell Utsikten (på kullen ofvanför kraftstationen), hvilket af Trollhättans kommun genom åren före dess rådhus byggande förhyrts till hotell i stället för det genom den stora trafikkanalens framdragande raserade Strand hotell. Köpenskapen i Trollhättan har i detta nu ett drygt hundratal utöfvare, representerande speceri och kolonialvaror, kläder och manufakturer, järnvaror, frukt och grönsaker, porslin och glas, pappersvaror, ved och kol, maskininstrument, tobaksvaror, tidningar, fotogen och allt annat som anses höra till människans nödtorft. Flertalet af köpmanskåren äro anslutna till köpmannaföreningen, hvars ordförande har varit krut och dynamithandlare A N Håård 1888 – 1895, manufakturhandlare Carl Ögren 1896 – 97, specerihandlare L F Hansson 1898, specerihandlare Th Nilsson 1899, manufakturhandlare Vilh Andersson 1900 – 1901, L F Hansson 1906 – 1907, Vilh Andersson 1908 – 1909 samt sedan 1910 urmakaren Adolf Svensson.

Hr Svensson, född 23 maj 1861, har dessutom idkat en mångsidig kommunal värksamhet såsom i fattigvården, kommunalnämnden, kyrkrådet m fl förvaltningsgrenar. På hösten 1908 fick han som ordförande sätta igång kommunens provisoriska reningsvärk på fattiggården. Under 1912 färdigbyggdes på s k Slättbergen mellan Trollhättan och Håjum särskilda byggnader för renhållningsvärket. Dettas arbete är att upphämta affallet från gårdarna, hvilka för detta ändamål i olika kärl sortera latrin, sopor och svinmat. Svinmaten användes i svingården å fattiggården. Af spillningen och de användbara soporna beredes i renhållningsvärket till gödningsämnen. Det icke användbara uppbrännes. Byggnaderna å Slättbergen ha kostat 6.000 kr.

* * *Redan vid tiden omkring 1880 hade ett försök gjorts att förskaffa Trollhättan eget tidningsorgan. Det nedlades dock. 1 dec 1891 gjordes ett nytt försök med mera framgång af redaktör Ture Malmgren i Uddevalla med Oskar Malmrot som redaktör på platsen för Trollhättans Tidning. Tidningen såldes år 1903 till redaktör A Brander i Borås, därifrån tidningen nu utgifves. Platsredaktörer hafva varit Oskar Malmrot, H Peters, G Schönberg, Frans E Karlsson, Hj H Redin och återigen Oskar Malmrot. Tidningen utgår nu i c:a 2.000 ex, däraf genom Postvärket i 1.165 ex; det öfriga genom direkt utdelning från tidningsexpeditionen.

Genom Postvärket gå till Trollhättan 383 ex, till Upphärad 121 ex, Åsaka 98, St Mellby 98, Lilla Edet 62, Skrehall 58, Sollebrunn 38, Lagmansered 37, Velanda 33, Norra Björke 32, Trollhättan 29, V Tunhem 24 ex etc.

På senare åren har äfven för platsen, med tryckning i Göteborg, utgifvits en tidning ”Trollhättan”, som utöfver genom expeditionen distribuerad upplaga har 147 postprenumeranter.

* * *År 1894 uppdelades återigen kommunalnämndens arbete i så måtto att en särskild fattigvårdsstyrelse tillsattes. Till fattiggård hade inköpts för 22.000 kr Manne Johanssons egendom Stafvered, där byggnader uppfördes för 60- à 70.000 kr. De fattige beredas af kommunen en öm vård, hvilken i år, utöfver gårdens avkastning, kostar samhället ett tillskott på 38.000 kr. De behöfvande intagas dels på fattiggården till full försörjning, dels beredas understöd i sina hem. För den senare eller s k öppna fattiggården är inrättadt ett modifierat ”Elberfeldsystem” med tjänstförrättande rotemästare, kretsbesökare och kretsföreståndare.

Ordförande inom fattigvårdsstyrelsen hafva varit: 1894 – 98 fabrikör P Dahlberg, 1898 – 1903 disponent And Kjelldahl, 1904 – 1910 urfabrikör Axel Svensson och sedan 1911 patorsadjunkt C A Källner.

* * *Åtskilliga förhållanden inom såväl Sverige som utlandet hade under förra århundradets senare decennier gifvit upphof till en s k socialdemokratisk rörelse, hvilken i mycket stödde sig på fackliga organisationer. Till Trollhättan kom fackorganisationen först med en kakelugnsmakarnes fackförening vid Trollhättans kakelfabrik, innehafvare A R Björnberg. Den 26 okt 1901 kom den politiska formen i och med bildandet af socialdemokratisk ungdomsklubb under ordförandeskap af bagare S Cavalli och föddes följande dag ”Järn- och metallarbetarnes fackförening”, som för platsen blifvit den betydelsefullaste. 1902 hölls den första 1-majdemonstrationen för allmän rösträtt och för minskad arbetstid m m. 1903 bildades Arbetarekommunen och Verdandilogen, hvilka voro organ för arbetarepartiets politiska och kommunala värksamhet. De fackliga och den socialpolitiska rörelsen äro i princip skilda åt,men i gärningarna äro de i regel ett.

F n finnas följande fackföreningar: kakelugnsmakarnes, järn- och metallarbetarnes, grof- och fabriksarbetarnes, svenska järnvägsbyggnadsarbetarnes, kommunalarbetarnes, skrädderiarbetarnes, måleri-, bageri- och mureriarbetarnes, elektrikernas, bryggeriarbetarnes, järnvägsmännens och kanske någon mera.

Arbetarekommunen, det politiskt-kommunala språkröret för arbetarne, består officiellt af blott anslutna medlemmar. Dess nuvarande ordförande är filaren Heribert Johansson. Genom sammanslagningen inom arbetarrörelsen har arbetspejsen väsentligt ökats. Inom platsens industriella värk äro lönerna sålunda nu 25 à 30 procent högre än för ett tiotal år tillbaka. Detta har vunnits så godt som utan strid i form af sträjker, hvilka på andra håll i landet icke varit ovanliga. Genom sin sammanslutning ha arbetarne också kunnat insätta representanter inom alla kommunala förvaltningsgrenar.

* * *Kommunens tillväxt fortgick under alla åren lugnt och jämt. År 1870 var folkmängdssiffran 2..658 personer, 1880 3.842 personer, 1890 5,218 och 1892, då stadsfrågan först bragtes på tal, 5.570 personer. Innevånarantalet vid 1912 års slut var 8.412. Då är dock att märka att genom Nya Trollhätte kanalbolags tomtpolitik och i följe dess processer med staten tidvisa inställande af all tomtförsäljning, en hel del i Trollhättan arbetande personer för bostad hänvisats till grannkommunerna. Stora nybyggarsamhällen hafva sålunda uppstått på västra stranden af Göta älf i Vassända-Naglums socken och söder om Mek. värkstaden i s k Skoftebyn, Gärdhems socken. I de områden som från Vassända-Naglum afses att öfverföras till Trollhättans stad, beräknas bo omkring 3.000 personer och i motsvarande delar av Gärdhems socken 1.800 personer.

För att samla alla Trollhätteborna och få dem under en fastare förvaltning, väckte ingeniör Ernst Stridsberg den 7 dec 1892 fråga om Trollhättans stadsblifvande.
 Ingeniör Ernst Stridsberg är grundläggaren af Gullöfors stora sågblads- och filfabrik, som sysselsätter nu c:a 400 arbetare. Vän af upplysning har han bl a till Trollhättans kommun donerat skolhus för Trollhättans samskola, belägen i hörnet af Kungs- och Torggatorna.

Under flera år höllos stadssträfvandena tillbaka, genom den då använda 5.000-gradiga röstskalan, hufvudsakligast af Nya Trollhätte kanalbolag och Mek. Värkstaden. Först sedan de dyrbara vatten- och afloppsledningarna beslutats och staten inköpt Nya Trollhätte kanalbolags egendomar gick frågan igenom å kommunalstämman. Ännu dröjde det dock till september år 1911, innan Trollhättan fick k. maj:ts tillstånd att få bilda stad under vissa förutsättningar.

Det är för att mottaga stadsförvaltningen, som detta rådhus nu bygges. För dess ändamålsenliga inredning och för dess hållande inom den kostnadsram, som motsvarar kommunens nuvarande ekonomiska bärkraft, har länge arbetat en kommitté. Den ledande mannen inom kommittén har varit ingeniören och bankdirektören Johan Pihl, som härför icke sparat någon möda.

Född 6 sept 1842 kom ingeniör Pihl 1866 till Mek. Värkstaden i Trollhättan och blef 1872 chef å värkstadens ritkontor och kvarstod som sådan till 1907. Vid sidan härom har Pihl utvecklat ett lifligt kommunalt arbete och har hans sakkunskap särskildt användts vid olika byggnadsföretag. Han är ledamot af kommunalnämnden och af styrelsen för Trollhättans brännvinsbolag samt direktör för Enskilda bankens i Vänersborg afdelningskontor på platsen.

* * * 

Axel Larsson	Alfred Andersson	Axel Helleberg	Emil Rhodin
Axel Hilmér	Heribert Johansson	Adolf Svenson	Johan Pihl

* * *Emellertid var tiden inne att ur Trollhättans storartade vattenfall, som i årtusenden afbördat oerhörda vattenmassor utan att dessa till någon väsentlig del nyttiggjorts, taga kraft för frambringande af elektrisk energi, denna nymodärna kraftkälla, som funnit mångsidig användning. Såsom ofvan synes hade den elektriska kraften redan 1866 kommit till Trollhättan i och med telegrafstationen. Ännu på 1880-talet var dock kraftanvändningen och tekniken icke kommen så långt att Trollhättefallen då kunde användas. Blickarne voro visserligen riktade dit, men sättet kom först på 1900-talet.

Staten ägde på grund af den s k kvarnkommissionens domar under konung Karl XII:s regering Trollhätte strömmar. Landet å ömse sidor om fallen var dock i enskilda händer och inköptes för fallens utnyttjande. Nya Trollhätte kanalbolags egendom inköptes sålunda år 1904. År 1806 beslöt riksdagen kraftvärkets anläggning och redan samma år påbörjades förarbetena. Arbetet sattes i gång på allvar år 1907 och den 25 mars 1910 sattes Trollhättans kraftstation i gång. Under hand har anläggningen sedan utbyggts och i år till 80.000 hästkrafter. Af de stora turbinerna äro fyra byggda vid Trollhättans mek värkstad.

Från kraftstationen levereras nu kraft till städerna Göteborg, Kungälf, Alingsås, Falköping, Skara, Sköfde, Vänersborg och Uddevalla samt till köpingar och likartade samhällen Axvall, Vara, Grästorp, Vårgårda, Lilla Edet, Partilled, Lerum, Kvänum, Haneström, Surte, Sjuntorp m fl samt till en mångfald egendomar och fabriker.

Det distribuerade kraftbeloppet uppgår f n till omkring 50.000 hästkrafter och ökas detta inom kort enligt redan tecknade kontrakt till c:a 57.000 hästkrafter. Af kraften förbrukas c:a 28.000 hästkrafter i och invid Trollhättan.

Den man som fick lösa den för tiden stora uppgiften af Trollhättefallens tillgodogörande var Fredrik Vilhelm Hansen. Född i Stockholm 22 juni 1862, elev vid tekniska högskolan 1878 med afgång 1882, biträdande ingeniör vid Stockholms vattenledningsarbeten 1882 – 86, arbetschef för anläggningar af vatten- och afloppsledningar i Västerås 1885 – 88, ingeniör vid Stockholms vattenledningsvärk 1888 – 94, tillförordnad arbetschef därstädes 1894 – 97 och förste ingeniör 1897 – 1906, t f brandinspektör vid Stockholms stads brandförsäkringskontor 1894 och ordinarie 1895 – 1909, värkställande direktör för Nya Trollhätte kanalbolag 1898 – 1904, t f direktör vid vid Trollhätte kanal- och vattenvärk 1904 och värkställande direktör därstädes 1905 – 08, t f vattenfalls-direktör och ordförande i vattenfallsstyrelsen 1908, löjtnant i väg- och vattenbyggnadskåren 1888, major 1905 och öfverstes afsked 1908.

Som arbetsledare vid kraftstationbygget fungerade Karl Oskar Gösta Malm, född i Estuna, Stockholms län, 11 maj 1873, afgick från Tekniska högskolan 1895, biträde vid undersökningen för statsbanan genom Bohuslän 1896, posthafvande ingeniör vid Stockholms gatu- och trumbyggnadsarbete 1897 – 98, arbetschef för anläggning av vatten- och avloppsledningar samt gator i Oxelösund 1898 – 99, anställd vid Stockholms vattenledning 1899 och arbetschef för vattenledningsvärket i Norsborg 1901 – 05, anställd vid statens vattenkraftanläggning i Trollhättan från 1906 och tillika t f underdirektör vid Trollhätte kanal- och vattenvärk 1909, t f öfveringeniör för vattenfallsstyrelsens byggnadsarbeten från 1910. Löjtnant i Väg- och vattenbyggnadskåren 1901 och kapten 1910.
(Vattenfallsstyrelsen har nu under arbete stora kraftvärksanläggningar vid Elkarleby och Porjus).

Den maskinella utrustningen av kraftstationen vid Trollhättan anförtroddes åt Torsten Andreas F:son Holmgren, född i Tibble, Uppsala län, den 1 augusti 1874, afgång från Tekniska Högskolan 1894, ingeniör hos Siemens & Halske, Charlottenburg, Berlin, 1894 – 97, föreståndare för elektricitetsvärket i Gefle 1897 – 99, chef för V. Viklunds värkstäders aktiebolags elektriska avdelning 1899 – 1901, delägare i och chef för Elektriska pröfningsanstalten Holmgren & Rossander i Stockholm 1901 – 06 och samtidigt Tariffföreningens inspektör för elektriska anläggningar, t f öfveringeniör vid Trollhätte kraftvärk 1907 och ordinarie från 1909.

Under byggnadsåren voro i Trollhättan samlade stora arbetsstyrkor. För att bereda dem fortsatt arbete anslogo statsmakterna 22.860.000 kr för ombyggnad af Trollhättans trafikkanal, ett länge inom landet omdebatterat önskemål. Därmed skall beredas en djupare farled med större slussar för 5 meter djupgående fartyg, som kunna mottaga ett ökadt varuutbyte mellan trakterna omkring Vänern och utlandet utan den hittills sedvanliga omlastningen i Göteborg. Stora delar av kanalen äro redan färdigbyggda och det hela slutföres under närmaste åren. Vid trafikkanalarbetena, som äfven de sortera under Vattenfallsstyrelsen, tjänstgör som arbetsledare Axel Ekwall, född 1881, avgick ur Tekniska högskolan 1903, anställd vid Väg- och vattenbyggnadskåren 1903 – 05, vid
kraftstationarbetena i Trollhättan 1905 – 10 samt från 1 jan 1911 arbetschef vid trafikkanalombyggnaden.

* * *Genom svenska statens frihet från kommunalskatt för sina industriella värk och anläggningar och dess inköp i Trollhättan af förut kommunalt skattepliktiga anläggningar, såsom Nya Trollhätte kanalbolag, Önans och Gullöfors fabriker m m har Trollhättans samhälle gått förlustigt under en följd af år en inkomst, som för år 1912 beräknades till 22 à 23.000 kr. Genom hopandet af arbetsstyrkor här har under tiden fattigvårdsbördan för samhället ökats med 100 procent och skolomkostnaderna med 90 procent, medan ökningen i innevånarantalet stannat vid 25 procent. De goda konjunkturerna ha dock i ersättning tillfört Trollhättan andra skattekällor. Ordnandet för den blifvande staden har dock medfört en betydande skuldsättning, från år 1901 till 1913 ökad med en och en half million kronor. Riksdagen har dock tillsatt en kommitté för utredning om statens skatteplikt och i förhoppning om snar hjälp därifrån går Trollhättan med ganska goda förväntningar framtiden till mötes. För år 1913 utdebiterades per 100 kr inkomst kr 6:40 och för år 1914 ökas utdebiteringen till 6:70.

* * *Vi ha i det föregående gifvit några drag ur Trollhättans utvecklingshistoria. Det dagliga lifvet präglas å denna industriort af arbete för det dagliga brödets vinnande. Till det dagliga brödet räkna vi då husrum, kläder och föda. Flertalet arbetare torde nöja sig med ett rum och kök ( i undantagsfall del i kök). De mera välsituerade kräfva 2 à 3 rum och kök, medan de ekonomiskt bäst situerade gagna större lägenheter. En god lägenhet om 1 rum och kök kräfver i årlig genomsnittshyra 180 kr, 2 goda rum och kök 300 kr, 3 d:o rum och kök 420 kr. Billigare finnas, dyrare ock. Allmännast uppvärmas bostäderna med kalelugnar för eldning med ved eller järnkaminer för eldning med kol och koks. Björkved kostar 31 kr per famn om 3 ggr 4 alnar (1 meter = 3,37 fot, 1 aln = 2 fot), barrved 26 kr, också per famn.

För kolvarorna äro priserna antracit kr 3:75, krossad koks kr 1:80, hushålls- och fyrkol kr 2:10, allt per hektoliter. På senare tid ha en del hus försetts med centraluppvärmning, d v s en i källaren anbragt värmeugn för uppvärmning af vatten, hvilket sedan i rör ledes till husets olika delar. En tidsfråga är blott när husen komma att uppvärmas med elektrisk energi. Ännu så länge ställer sig sådan uppvärmningsmetod för dyr.

För beklädnad nödiga tyger tillvärkas numera så godt som uteslutande i fabriker. För länge sedan har väfnaden i hemmet af dräkttyger upphört. Mångfalden och kvalitéerna hos kläderna hindra oss gifva några belysande siffror. 100 à 110 kronor torde dock kunna anses som ett ungefärligt genomsnittspris för en manspersons fullständiga beklädnad från hatten på hufvudet till skodonen å fötterna jämte sommar- och vinteröfverrock.

För nu mäst brukliga matvaror och deras nuvarande pris vilja vi lämna följande uppgifter: prima oxkött, hel kropp, pr kg kr 1:-, styckad kr 1:-, 1:20 till 1:30, gödkalf, hel kropp, per kg 0:95, styckad 1:20 till 1:40, spädkalv, hel kropp, per kg 0:50, styckad 0:60, för fårkött, hel kropp kr 1:10, styckad 1:10 till 1:30, fläsk, hel kropp per kg 0:95, styckad 1:10 till 1:40, färsk skinka kr 1:10, rökt skinka kr 2:-, köttfärs kr 1:40. Hvetemjöl ”patent”, 28 öre, hvetemjöl ”000” 26 öre, rågsikt 25 öre, sammalet rågmjöl 18 öre, topp- och bitsocker 63 öre, farinsocker 63 öre, bruna bönor 45 öre, prässade hafregryn 35 öre, krossade d:o 32 öre, risgryn 35 öre, holländsk fetsill 45 öre, saltad fisk (kabeljo, långa) 50 öre, spisbröd 50 öre, stearinljus 65 – 60 – 40 öre, kaffe, santos, 160 öre, guatemala 180 öre, costarika 180 till 220 öre, sirup 50 öre,allt per kilogram. Östgöta kokärter tinga 30 öre per liter, fotogen 17 – 20 öre per liter. Förbrukningen af den sistnämnda artikeln är i fallande i följe det elektriska ljusets pågående inträngande.

* * *Inom samhället värka en mångfald föreningar syftande till medlemmarnes höjande i ekonomiskt eller andligt avseende. De värka otvifvelaktigt mycket godt, fastän föreningslifvet dock medför nackdelarne af hemkänslans minskande och ett höjt kraf på nöjen och omväxling.

Vi tro oss ha rätt att i detta sammanhang ge plats för en bild af doktor Alfr Andersson som med stor ömhet ägnar sin vård åt behöfvande. Doktor C Alfr Andersson är född 31 dec 1850, aflade med.lic-examen i Stockholm 1888, kom efter några smärre vikariat i Vänersborg, Gränna och Lidköping som 2:e extra provinsialläkare till Trollhättan och blef efter doktor G A Wijkmarks död 1:e extra provinsialläkare i Trollhättan den 24 mars 1900. Är läkare vid Trollhättans skolor och sedan nov 1912 vid sjukhuset Maria Alberts stiftelse. Har värkat som ordförande och ledamot inom Trollhättans hälsovårdsnämnd och som ledamot i kommittéerna för byggandet af platsens sjukhus och varmbadhus. Under två år inspektör vid Trollhättans samskola.

* * *Samfärdseln förmedlas dels genom landsvägar, gående från Trollhättan norrut genom Tunhem, öster- och söderut genom Gärdhem och västerut genom Vassända-Naglum, dels genom Trollhätte trafikkanal och dels med järnväg, ännu endast Bergslagernas järnvägar. Vid järnvägens station i Trollhättan har trafiken oafbrutet stigit. Under år 1912 var antalet ankommande och afresande 237.591, anländt och afsänt gods 46.688 ton och inkomsten 407.772 kronor. På ”anländande”-sidan äro att hänföra 3/5-delar af godset och 4/7-delar af de resande.

För kanaltrafiken användes numera till öfvervägande delen ångbåtar, hvaraf Trollhättan har tre stycken för allmän trafik, nämligen ång. ”Elfkungen”, ”Necken” och ”Turisten”. Körslorna på landsvägarne utföras hufvudsakligen med häst, dragande kärra eller vagn. För personalbefordran användes dock äfven velocipeder eller cyklar (tvåhjuliga fordon som framdrifvas meddelst trampning) Cyklar finnas ock med motorkraft. På senare åren hafva äfven kommit i bruk automobiler eller vagnar drifna af motorer.
 Ännu ett fortskaffningsmedel skönjer man för framtiden, nämligen flygmaskinerna, som redan kommit långt på experimentens väg. Många och långa flygningar hafva redan utförts.

I stort sedt har vår tid det mycket godt gent emot hvad vi tänka och veta om föregående släktled. Vår tids sträfvan går dock ut på att ännu mera afjämna de svårigheter som återstå. Det arbetet kommer icke oss till godo. Det är ett arbete till fromma för våra efterföljare. Vi önska allt godt åt kommande led af människosläktet.

* * *Så öfverlämna vi med vänlig hälsning till framtiden dessa ord om vår tid till nedläggande under Trollhättans rådhus grundsten. Byggnaden, som reser sig öfver denna sten, har byggmästaren Frans Jansson, firma G E Jansson, åtagit sig att uppföra för en kostnad af 357.000 kr. Härtill komma kostnad för tomten 33.000 kr och dess rensprängning c:a 70.000 kr samt för hissar, vatten-, ljus- och värmeledningar m m.

Byggmästare Frans Jansson är född 28 mars 1860 i Undenäs socken, Skaraborgs län. Han har byggt Vara och Öckerö kyrkor, flera hus i Göteborg, stationshusen mellan Göteborg och Särö, flertalet stationshus mellan Göteborg och Skara, kvarnar, sågar, dammar m m. Han kom till Trollhättan 1909 för att bygga varmbadhuset, har här byggt flera enskilda hus, såsom bokhandlare Eduard Peterssons, barberaren C H Lundborgs, bagaren, häradsdomaren C F Lundbergs villa m m.

* * * 

	</td>
Torsten Andreas F:son Holmgren	Kraftstationen	Frans Jansson
Karl Oskar Gösta Malm	Axel Ekwall	Fredrik Vilhelm Hansen