Trollhättebygdens Släktforskare-Tidningen Nr. 2/2005
Under åren 1660-1668 torde två anfäder haft många tillfällen till kontakt med varandra; den ene i egenskap av kommendant 1646-1668 och den andre som justitieborgmästare 1660-1676. Anorna följer släktlinjer på fädernet resp. mödernet.
Per Larsson, som föddes i Örebro 1610 och dog 1668, blev volontär vid Gula regementet 1630; fänrik 1631; löjtnant 1632; kapten 1636; major 1640; överstelöjtnant och kommendant i staden med kringliggande skansar 1646. Åtskilliga gånger kväst och sargad under 30-åriga kriget blesserades han allvarligt 27 juli 1639 vid stormningen av Landsberg varvid vänster ben blev avskjutet och han tvingades därefter gå med hjälp av en stylta.
Per Larsson led även psykiskt av sin defekt, men stadsborna såg honom i regel till häst vid inspektion av vallar och palissader. Medel saknades oftast för dessas underhåll och i fredstid var bökande svin vallarnas värsta fiender. Ansvaret gällde bl.a. förråd, skanskorgar, morgonstjärnor, minor, pikar, musköter, fyrrör mm.
Han blev adlad 1649 – sköld # 630 på Riddarhuset 1778 – och vapnet upptog på blå färg bl a ett svart träben med en röd hosa runt låret samt ett bart svärd och en kanon. Ägoinnehavet utgjordes av flera hemman i Vassända-Naglum varibland märktes Kantenbergs egendom. Den lilla och oregelbundet utbetalda lönen var en ständig källa till bekymmer, men med avseende till hans ”trogne och tappre tjänster” befriades han 1661 från att drabbas av den vid 1655 års riksdag beslutade reduktionen, vanligen kallad ”fjärdepartsräfsten”.
Som ett tecken på den tidens leverne, kan ur en dombok inhämtas hurusom en kapten Måns Jonsson vid ett bråk med sin kommendant ryckte honom i skägget varvid slagsmål utbröt. Kaptenen hamnade i arresten men hade förmodligen trott att han skulle få prygel – kanske en vanlig följd av kommendantens dåliga ölsinne.
Giftermål ingicks med Anna Eriksdotter, 1621-1690, vars fader var rådman i Stockholm. Ätten utdog på manslinjen, då sonen överste Lorentz Gustaf avled 1719. Han deltog i stora nordiska kriget, men fick avsked 1703 på grund av hög ålder.
En annan son, löjtnant Daniel Styltenhielm, som dog 1703 i Göteborg, utgör anan såväl till min farfars far: Magnus, som till farfars mor: Anna Katrina på olika linjer genom dottern Margareta, gift med Erik Hallstensson och deras döttrar Kerstin, Ingeborg och Anna. Daniel var gift före 1689 med Maria Eufrosyne Sparman, vars föräldrar var Nicolaus Sparrman – häradshövding, jur.dr, professor och lagman – och Anna Lohrman-Humaera.
Major Erik Grotte – skolstudier i Brätte och Vänersborg – ingick 1688 äktenskap med Katarina Kloot; dotter till Claudius Kloot. Erik Grotte, som deltog i slaget vid Halmstad, Fyllebro, 1676 , var son och sonson till prostarna Andreas respektive Laurentius Grotte i Västra Tunhems gäll. Modern – dotter till biskop Sveno Svenonius i Skara – bar namnet Katarina.
Claudius Kloot – justitieborgmästare från 1660 och egentligen till sin död 1690 – lämnade staden senast 26/6 1676 när danska trupper företog stormning under befäl av kungabastarden Ulrik Fredrik Gyldenlöwe. Kyrkklockorna rövades och finns i Köpenhamn än i dag. Kloot var svårt sjuk och lidande av såväl chiragra som podagra forslades han på bår ur staden för att åka vagn till sin födelsetrakt vid Arbo-ga.Tillsammans med sin maka, Barbara Smidt, har han därstädes sin grav i Nicolai kyrka, med särskild gravskrift på latin ännu angivande, att de där bida uppståndelsens dag. På grund av sin sjuklighet återvände han aldrig, men kom i åtnjutande av ett årligt vederlag från stadens kassa. Kloots andra fallskärm! Kanske var stadens borgare tillfreds med att ej återfå sin hetlevrade ämbetsman.
Kloot studerade i Uppsala och Holland och anställdes 1636 som sekreterare i Göteborgs stadsförvaltning, där han 1646 upphöjdes till rådsförvant. Han ägnade sig även åt juridiskt skriftställeri. Det sägs att han hade en ovanligt klar hjärna, men var kanske Vänersborgs mest bizarra och obalanserade ledargestalt genom tiderna. Året före flykten utkom 1675 äntligen boken: ”Then svenska Lagfarenheetz spegel uthi fyra böcker fördeelt och beskrefwen” – hans livs största triumf. Cladius Kloot synes även ha utgivit: ”Synopsis Rerum Criminalium”, Göteborg 1676, tryckt hos Amund Grefwe.
I Göteborg råkade han illa ut, då han inblandades i en process rörande ett barnamord, för vilket hans tjänstepiga anklagades. Kloot, som förnekade faderskapet men vidgick lägersmålet, dömdes 1655 till 80 sm i böter samt avsättning från rådmanstjänsten. Pigan Anna Jönsdotter dömdes till döden för hor och barnamord. Åklagaren Hans Larsson anklagade henne bl a för att ha grävt ned barnet på slaktare Klas Lammekötts gård. Enligt Anna skulle dock barnet ha varit dödfött. I pro-tokollet noterades att hon bett en bön för Kloot medförande ”Guds förlåtelse” och för domstolen att beakta vid straffutmätelsen. Han anser emellertid att enbart pigan skall dömas. Inte förrän 1864 upphör risken att dömas för lönskaläge. Påföljden för lägersmål var egentligen tredelad: lönskaläge – båda ogifta; enfalt hor – en var gift; dubbelt hor – båda gifta med andra. Skarprättaren Mäster Hans erhåller den 26 april 1655 fem daler sm för utförd avrättning på Stora torget. Kloot med familj befinner sig redan då på deras sommarställe. Som avlösning för mistad tjänst får han ett s k ”wingaftal” med ersättning från stadens kassa ända till utnämningen som justitieborgmästare i Vänersborg. Sveriges första fallskärm? Till hans minne kallas under kort tid Köpmannagatan i Nordstan för Claudii Kloots Gata.
Kloot var en nitisk ämbetsman ständigt iakttagande Vänersborgs bästa i alla sammanhang, vilket retade hantverkare och handelsmän. Den ursinniga fiendskapen mellan den kunglige borgmästaren Claudius Kloot och handelsmannen och kyrkvärden Anders Bark förgiftade atmosfären i staden. När Per Stöltenhielm slutligen avsomnade 27 januari 1668, beviljade magistraten honom fri själaringning, något som Bark vägrade verkställa – klocklega skulle utgå eftersom kommendanten aldrig ”givit en sten till kyrkan”. Liket förvarades i kyrkan till tredjedag pingst, då slutligen några gamla soldater med våld beredde sig tillträde till kyrkan och lät klockorna klämta i fyra dagar över sin bortgångne kommendant. Landshövdingen noterade detta som en klandervärd avvikelse från rådande sedvana.
Lars Lindqvist 2003
Litteratur bl a:
CF Corin/H Hasselberg : ”Vänersborgs historia”. (Del) 1944.
Sören Skarback: ”Brott och straff i Göteborg”. (Del) 2000.
Vera Bernström: ”Tre sekler i Lane Ryr, Väne Ryr och Vassända Naglum”. 1999
Släktlinjer till Per Stöltenhielm och Claudius Kloot.
| Lars Lindqvist Erik -”- Oskar -”- Anna Katrina Magnusdtr Anna Kristina Månsdtr Maria Bryngelsdtr Anna Eriksdtr 1) Margareta Styltenhielm Daniel -”- Per Stöltenhielm 1) Andra linjer till Kerstin och Ingeborg |
Lars Lindqvist Greta Glad Erik Edvard Glad Britta Johansdtr Johanna -”- Helena Maria Bodin Helena Margareta Brummer Anna Maria Holtz Kristina Grotte Katarina Kloot Claudius Kloot |