Trollhättebygdens Släktforskare-Tidningen Nr. 1/2004
Ur Västgötabygden 3/1964 av okänd författare
Att stadsnamnet Trollhättan är sammansatt av de båda orden troll och hättan är ju uppenbart, men det har diskuterats vad namnet ursprungligen har betecknat.
Den kände språkforskaren Adolf Noreen menade i början av seklet, att hätta i ortsnamn betecknar en bergstopp, vilket ofta synes vara fallet. I namnet Trollhättan skulle hätta syfta på den branta västra stranden utmed fallen. Ortnamns forskaren Jörna Sahlgren anslöt sig 1932 till Noreens tolkning och pekade liksom denne på en del namnparalleller. Emellertid finns inte och har inte heller funnits någon bergstopp vid Göta älv med namnet Trollhättan. ”Några berg av imponerande höjd” anser Sahlgren inte finns vid fallet. Därför har han föreslagit en annan tolkning: namnet skulle ursprungligen ha avsett själva fallet. Tolkningen är nämnd i Hellquist Svensk Etymologisk ordbok.
I senaste numret av tidskriften Namn och Bygd (årg. 51, 1963) behandlas ånyo namnet av Sahlgren under rubriken Gamla svenska ånamn.
De äldsta uppgifterna om Trollhättan föreligger 1413. Då nämnes Trollhetta quarn. Ytterligare belägg: Troletea fluuij ostia (latin) 1532, Trollhetta 1554 i Olaus Magni historia, then Strömen Trulhättan (trulhettenn) slutet av 1500-talet – början av 1600-talet. 1636 kom värmlänningen Petrus Magni Gyllenius till Trullhetta, reste över Trollhätte ellf och såg Trollhätte fall.
Ett par av dessa belägg anser Sahlgren på goda grunder beteckna fallet (fallen). Från Sven Lampa har han vidare uppgiften, att i Västergötland själva Trollhättefallet kallats Trolta. Finns fler belägg för detta? Fallet skulle enligt Sahlgren ha liknats vid en hätta, vilket plagg under medeltiden ofta verkar ha varit baktill försett med nedhängande delar. Förf. sammanfattar: ”Det är sålunda intet som hindrar att fallet kunde liknas vid en från trollets huvud utför dess rygg nedfallande hätta. Ett liknande upphov har namnet Brudslöjan, som förekommer bl a som namn på ett vattenfall i Stördalsälven i Norge strax intill riksgränsen väster om Storlien” . man skulle också kunna erinera om Brudslöjan på Halleberg.
Emellertid förekommer ortsnamn Trollhättan, som betecknar ”berg och bergiga holmar och kobbar”. Mitt i staden största fall ligger som bekant den bergiga, höga ön Gullön, omtalad redan på 1300-talet i en västnordisk källa. Detta namn har tidigare av Sahlgren förklarats som ett s k noa-namn. Därmed menas ett namn som nyttjas i stället för sådana, som på grund av religiösa föreställningar eller övertro ansetts farliga eller skadliga att använda. ”Då man vet, att vargen blev ofarlig, om han kallades ”av gull” dvs gullfot, gullben o dyl, ligger det antagandet nära tillhands att det farlig fallet vid Gullströmmen (Gullströn 1714) oskadliggjordes med det inställsamma namnet. Troligast är att namnet Gullön är sekundärt i förhållande till Gullströmmen.” Sahlgren anser det inte vara för djärvt att antaga att Gullön, eller kanske Gullströmmen (Gullöfallet) tidigare kallats Trollhättan. Att namnet Trollhättan trots tabuleringen levat kvar anser han bero på att namnet använts av längre bort boende, som alltså inte skulle ha behövt blidka det farliga fallet.
Enligt Ortsnamnen i Göteborg och Bohuslän, 20:2 s. 229 kan möjligen Toppön gett namn åt Trollhättan. Toppön sägs likna en hätta. Hänvisningen är Sahlgrens. Han sammanfattar resonemanget: ”Antingen har stadsnamnet Trollhättan ursprungligen betecknat ett fall i Götaälv eller också en ö i fallet.
Sahlgrens utedningar är som alltid sakligt mycket väl underbyggda.
Olika tolkningsmöjligheter föreligger alltså nu. Själv vågar jag inte ta ställning förrän efter ett noggrant studium av topografin på platsen.